Ja nu är det dags att sova, imorgon antar jag att jag kommer må mer skit än vanligt då det är årsdagen för sista gången ”det” hände, sista gången han fick över ta min kropp innan jag vågade söka hjälp och allt med polisanmälan och allt det kom igång.
Ärligt talat jag är rädd för natten, rädd för morgon dagen och de dagar som kommer komma. Natten vet jag kommer bli hemsk, jag har redan haft enormt mycket mardrömmar senaste tiden, morgondagen kommer bli ett helvete eftersom jag vet att alla minnen och flaschbaks kommer komma tillbaka då, antagligen kommer jag bara vilja vara själ imorgon instängd i sovrummet och få gråta, tycka synd om mig själv och allt annat
