Senaste tiden har jag tänkt mycket på all mobbning jag vart utsatt för, mobbning på hög grad, jag har alldrig blivit fysiskt mobbad men det har satt sig hårt på det psykiska. Mobbningen har följt med mig ändå från klass 3-4 och enda upp till gymnasie nyvån i non-stop.
Det jag just nu sitter och tänker på var när jag var ute och övningskörde med mormor, efter den här gången är jag extremt rädd för alla moppedister och jag får panikångest så fort jag möter en.
Som sagt var så var jag ute och övningskörde med mormor, vi kom i från Norrtälje och var på väg till Vätö. När vi nästan har kommit till Vätö så kommer Vätö-ungdomarna på sina mopeder, de låg framför mig. Jag skulle köra om det här gänget men de hindrade mig hela tiden.
Jag skulle svänga ut och köra om, det gick inte de körde över till andra sidan av vägen de med. De gjorde allt de kunde för att hindra mig från att köra om, när jag låg där bakom dem och körde så tvärbromsade dom ibland, så jag var tvungen att tvärbromsa.
Jag blev alldeles skakis när de höll på så här. Jag såg att de vände sig om och skrattade åt mig. Jag mådde jätte dåligt och fick panik, kunde knappt köra bilen. Jag försökte flera gånger med att köra om, men de bara hindrade mig. De lekte verkligen med mig. Mobbade ut mig helt och hållet.
Till slut hjälpte mormor mig så jag kunde köra om dem. När vi kom hem var jag helt förstörd och detta gjorde så jag inte kunde övningsköra på flera veckor. Rädslan satt kvar jätte länge och jag mådde fruktansvärt dåligt.
Denna händelse har verkligen gjort att jag är livrädd för moppedister, och då menar jag verkligen livrädd, jag hatar allt som har med moppedister att göra och utav flera mobbningar och inte bara den här händelsen så hatar jag även ungdomar, jag kan inte ens gå förbi ungdomar på stan utan att få panik och en välldig ångest.
